Jag har kommit fram till att jag antagligen är rädd för att komma för nära folk som jag faktiskt tycker om. Umgås inte med någon, och har inte gjort på flera månader.. utom på jobbet såklart.

 

Eller så är jag rädd för att folk kan komma för nära mig..

 

Nej, tror det är det första. Hatar att tränga mig på liksom. Folk har ju sina liv och behöver inte våldgästas av mig en gång i månaden eller kvartalet, året.

 

Kompisarnas ungar undrar vem jag är.. Då vet jag att det är bäst för alla att jag låter bli att försöka vara lite social.

 

Jag vill egentligen inte vara något femte hjul men vet min plats!

 

Säger inget heller dum som man är, ändrar ju inget.

 

Funderar på flytten till skogen. Kommer det bli bättre att komma längre från frestelsen att vara social eller kommer det bli ett psykiskt självmord?

 

Spännande värre..

 

Lite fakta om Gysinge: Myggens paradis (dalälvsdeltat). Sista vargattacken i svensk historia var i Gysinge på 1800-talet. Det finns en stor herrgård och mitt jobb ska flytta dit.. i år.

 

Finns ingen mer relevant information.. Gysinge är den tristaste vackraste lilla by jag någonsin sett, och om jag flyttar dit är mitt liv över.. helt över.. kört.. finns inte ens fiber där..

 

 

Det ligger inte ens i dalarna.. Jag kommer bli en norrlänning.. fyyyfan.

 

 

Om jag nu skiter i att flytta dit så ligger världen öppen.. Jag skulle kunna flytta vart som helst. Skulle äntligen kunna lämna det här skithålet till stad och vara fri. Eller är det bara en enda vidrig illusion?

 

Vart man än i världen vänder så blir ju allt same shit. Mitt sociala problem kommer ju bara att bli värre, för inte fan kommer jag lära känna någon..

 

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att det blev så många bokstäver här ovanför. Jag har en del tunga grejer att tänka på.